OS-deltagarna har laddat i flera månader. Det gäller att vara i toppform precis i rätt ögonblick. Bäst när det gäller.
Själv tyckte jag att jag också hade laddat rätt. Stanley packades redan på dan innan, bulgursalladen var i stort sett klar, bubbelvatten bubblades, kylbagen togs fram och torkades ur. Träningspass på Leo´s, hem och sen soffläge. Kunde jag ha gjort det annorlunda?
För när Skavlan precis hade tagit in den tredje gästen, så hörs ett bekant ljud från sonens rum. Ett sånt där ljud som får varje förälder att frysa till is. Det känns som flera minuters tankeverksamhet, vilket i sanning bara består av några sekunder.
”Va va de?”
”Är de…”
Både jag och Klippan flyger ur soffan, väldigt smidigt och väldigt samtidigt. Där sitter han, yrvaken och med illaluktande sörja fulla sig och fulla sängen.
Japp, han hade kräkits.. Ljudet var precis det ljud som sätter igång adrenalin, dusch och tvättmaskin. Även mammans kräkreflexer. Guu va dålig mamma man är precis när det kräks, och jag tycker att jag borde vara van efter all kräkupptagning på krogen. Men icke.
Han skakar förvånande, gråter, men är så duktig, så duktig. Efter dusch och torkning, både av barn och spyor, laddning av tvättmaskin och en bedjan till Klippan om att fördelningen blir han vs spyor, medan mamman tar hand om sonen, så ligger finaste sonen i vår säng, ovanpå diverse madrasskydd.
Det är så konstigt, för han tycks mysa. Mitt i alltihop. Vår stora, lilla kille, som försöker vara så cool i vissa lägen, myser när han får bli omstoppad i storsängen, med mammas strykningar över det lockiga, hockeyfrilla-liknande håret.
Kärlek på den högsta av alla nivåer.
Så slår det mig. Vad händer resten av helgen? Dagarna då jag ska vara bäst när det gäller. Dagarna som jag har laddat för, precis som Sveriges idrottshjältar har laddat inför de stundande Olympiska spelen. Kanske inte lika hård, fysisk träning, men dock..
Men det finns en orsak till varför jag kallar Klippan för Klippan. Hakuna matata. Don´t worry. Be happy. Precis som Anja behöver sin material-kille, precis som hockeylandslaget behöver en Lidström till lagkapten, precis som.. Jaa, listan kan göras lång.
Nu börjar det bli ett riktigt långt inlägg, så jag ska försöka komma till poängen. Om det nu finns nån, men hur som haver, så blev det lördagmorgon till slut, sonen slutade kräkas vid 00.30-tiden, och mamman var sömndrucken (smått underdrift), men fast besluten att helgen skulle genomföras. Kräks och värstadagarnairödaveckan till trots. Scraphelgen. En hel helg med scrap.
Två sekunder senare var det slut. Då var helgen över. ”Tiden går fort när man har roligt”. Snacka om underdrift. Timmarna har rusat förbi. Men jag tar det som ett tecken. Det har verkligen varit roligt. Vi har skrattat, scrappat, fnissat, varit kreativt förbannande, inspirerats, tok-skrattat och.. Näe, jag hittar faktiskt inga fler ord. Det har helt enkelt varit toppen! Sen att man inte får så där mycket gjort, som man har planerat för, det är bara precis som det ska vara. Kommer att uppdatera Thyllanpyssel med det lilla som producerats. Så småningom. För er som är nyfikna
Bakslag i dag. Det är väl kanske också som det ska vara, antar jag. Tar den hjälp jag får av finaste Klippan och världens bästa morföräldrar. Tack!
Tack Klippan för att du är en sån klippa! Du är verkligen bäst när det gäller!
PoK