Tjohoo!!

Det trodde ni inte, va..? Men helt plötsligt dyker hon upp, som gubben ur lådan..

Jag hoppas att ni alla har haft en magisk sommar, fylld med go mat, trevligt sällskap, bad, sol, lite regn och massor med mys.. Det har jag haft..

Min ledighet räckte i hela två veckor. Första veckan kändes som tre. Kanske var jag en aningens speedad. Så med andra ord kan man ju säga att jag har haft fyra veckors semester.. Mattesnille.. Dagarna fylldes med.. Lagom mycke.. Bad när det gick och inte gick. Ute som inne. Grillning med vänner och utan vänner. Fick agera groupie när ungdomarna från den fina kyrkogården drog ihop bandet med stort B. Nostalgifest med underbara ungdomsvännen. Klackarna i taket och allt det där. Magi rakt igenom.

För en vecka sen gjorde jag slut med grabbarna grus på den fantastiska restaurangen som har varit mitt andra hem i fem år. Officiellt slut. No hard feelings. En och annan tår i ögat. Ilning i hjärtegropen. Känns trist, men ändå helt rätt. Det tog ett tag att komma till den känslan, men när jag nu har krälat mig fram, känns det självklart. Det har varit fem fantastiska år, med underbara människor, ingen nämn och absolut ingen glömd, många fotsteg fram och tillbaka, grisning och skratt och sång i diskrummet, upprörda gäster, nöjda gäster, fantastisk god mat och många, många härliga minnen.

Det är dom minnena jag bär med mig när jag nu tar och hoppar från stupkanten. När jag nu kastar mig ut i det okända. Utan fallskärm. Klipper navelsträngen. Och allt det där.

Fast det finns en liten fallskärm. Faktiskt. När jag har arbetstränat klart på den fina kyrkogården, har jag blivit lovad att få vara kvar i ett år till.. iiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhh!!! Hoppsasteg och glädjesång! Jag bugar och bockar och tackar chefen för säsongsanställningen nästa år och Arbetsförmedlingen för att de går in och stöttar upp resten av året.. Lucky me! Sen kommer nog den underbara restaurangen inte undan helt, heller.. Kommer förmodligen att snika till mig något enstaka pass.. Bara för att få vara med de fantastiska människorna.. Så det så..  

Nu har hösten kastat sig över den lilla staden i norr. Vad hände? Fast jag är så dum, så jag klagar inte. Sätter helt sonika på mig sköna, varma tröjan och tänder lampor och ljus. Myser av att det blir lite mörkare. Kalla mig knas. Det gör andra.

PoK