Pappan till mina barn bestämde sig för att, tillsammans med min fina svärfar, hans bror, några kusiner, min fina svåger och två av Klippans närmsta vänner, bestiga Sveriges högsta berg i helgen.. Fyra av åtta kom till toppen. Resten var kloka nog att vända i ett vintrigt landskap. Det var tydligen tufft. Betydligt tuffare än väntat. Men fyra fick dricka champagne högst upp på berget. Stort.
Samtidigt i den lilla staden något längre söderut myste jag tillsammans med mina barn. Många av invånarna i staden trotsade det plötsliga blöta och kalla höstvädret, för att njuta av den årliga Matfesten. Inte vi. Vi ordnade en egen. Sena frukostar. En go-lunch på fina restaurangen, den nästan obligatoriska fredagstacosen, glass med chokladsås och strössel, fika på café med överraskande sällskap, middag från pappa Frasses, lördagsgodis och snacks, skum lunch med Bullens pilsnerkorv och plättar och avslutningsvis Moröhallens grillade kyckling med potatisbollar/kroketter..
Förutom att man känner sig övergödd, så är jag mosig. Men glad. För ett år sen hade jag aldrig fixat en hel helg ensam med de käraste jag har. Hade inte kunnat njuta som jag har gjort i helgen. Jag tar tröttheten och gläds åt att kunna vara mamma igen. Till de bästa som hänt mig.
PoK
Å fina fina du!
Är glad för din skull att du orkade, och glad för min skull över att du har börjat skriva på bloggen igen!
Kram kram