Bollen är i rullning

Även om sista dagarna har varit otrooligt tröttsamma av några naturliga orsaker, så känns det ändå skönt att det snart är klart. Att man liksom får kicka igång. Inför mötet med den, som det visade sig, trevlige mannen, så var jag grymt nervös. Det var nästan så att jag behövde andas i en papperspåse. Märkligt. Eller kanske inte.

Efter en tids sjukskrivning så tror jag väl kanske inte så stenhårt på mig själv. Även om jag vet vad jag kan. Eller rättare sagt, kunde. Men var står jag idag? Dom säger åt mig att jag kan allt jag kunde, men det kanske inte är nu jag ska bevisa något. Varken för mig själv eller för andra. Nu är det bara att försöka hitta den där balansen som alla tjatar om, inte ta på sig för mycket ansvar, inte för mycket att hålla reda på. Inte.. en massa saker. Bara testa.

Det är svårt. Man är van att visa framfötter, att visa vad duktig man är och den där längtan efter bekräftelse som man åtrår så mycket, men som man ju ska ge sig själv.. Herre gud, va svårt!

Nåja, imorgon är mötet. Mötet som kan avgöra när & hur. Var är väl kanske nästan eventuellt klart. Tror jag.

Håll tummarna, så ska jag andas i papperspåsen så länge.

PoK

En sån dag

Pistvakts slutplädering passar utmärkt för en dag som denna..

Visst, lill-prinsessan har fortfarande feber, men är pigg och glad. Dunk, dunk, dunk har återigen börjat eka från sonens innebandyklubba. Just precis nu känns det som ljuv musik i mina öron. När det ljudet inte hörs, är det något som inte stämmer.

Själv har jag känt mig lugn och harmonisk med tålamod under hela dagen. Faktiskt. ”Plötsligt händer det” och det är en magisk känsla.

Frukosten intogs vid 10-tiden. Positivt långdragen med skratt och bus i lagom mängd. Pliret i ögonen på den äldre har kommit tillbaka. Magisk känsla. Återigen.

Sen bar det iväg till köpcentret i norr. Lunkandes igenom den enorma affären, shoppandes det nödvändiga, näringsrik lunch i form av korv med mos och en avslutning på huset som barna gärna går igenom, många varv, klämmandes och kännandes på alla leksaker.

Nu sitter jag här. Luktar apa efter ett box-pass och njuter av de fyra blå-gula hjältarnas insats. Herre gud! Jag vet att det är många därute som inte är intresserad, som inte bryr sig och det är helt okej. Man behöver inte. Om man inte vill. Men det är ju en helt fantastisk känsla att se dom slita, backe upp och backe ner, för att sen gå i mål först av alla. Före norrmännen. Bara en sån sak. Näe. Det är helt enkelt magiskt! Tack för upplevelsen! Och tack för att jag kan sitta i soffan och bara titta på.

Nu måste jag duscha. Äcklas av min odör, men njuter samtidigt av att musklerna är slutkörda. Nice. På nå konstigt sätt.

PoK

Moment 22

Jaaa, jag vet att jag tjatar, men omringas det lilla, röda av otäcka bakterier stup i kvarten, så är det svårt att inte tjata.

Kände det egentligen på mig redan igår kväll. Fast ska jag vara riktigt ärlig, så har jag bara gått och väntat sen brodern kräktes i sin andra magsjuke-sväng i torsdags. Men, och det ska poängteras, hon har inte kräkits. Än. Knackknackknack i allt trä som finns i hela världen. Däremot vaknade hon inatt och var så himla glad i hågen, enligt Klippan. Han tyckte dock att hon kändes varm.. Provade och jepp, 39 graders feber..

Jo.. Näe, men.. Det blir nog bra.. Andra har det värre.. Och bla bla bla bla bla..

Tackade nej till hjälp imorse. Ändå dök han upp. Världens bästa morfar. Samlade mig, torkade tårarna och tog emot den. Hjälpen. Tack! Det känns som om man är i ett avsnitt av.. typ Lyxfällan.. fast Skuldfällan, kanske.. eller Hjälpfällan.. Och jag vet att det aldrig går att betala tillbaka. Men jag hoppas att jag har möjlighet att finnas där, den dan då ni blir i behov av hjälp. Önskar det av hela mitt hjärta.. Tack!

Näe, om man skulle ta och skärpa till sig. En varm, skön dusch, kanske.. Solen skiner då förbaskat mycke där ute.. Kanske en snabb prommis till affär´n. Det ekar i kylskåpet och snuset bör väl fyllas på. Om den här mamman ska fixa feber och annat skit som samlas runt omkring.. Äh, så farligt är det inte.. Lite jvl less, bara..

PoK

Lilla stor-killen

Han är sex år nu. Herre gud. Igen. Min lilla stor-kille. Min förstfödde. Min snälla, varma son, som spelar cool i vissa lägen, men som egentligen är en riktig myspropp. Älskar dig, mannen, myten, legenden, konceptet. Det tjatar jag om. Varje dag. Och det är något som jag kommer att tjata om. Varje dag. Tills jag inte finns mer.

Gårdagens födelsedag blev väl kanske inte riktigt som planerat.

Med hög feber och andningssvårigheter, tackade han nej till kalas. Då är han inte pigg. Så det vara bara att sätta sig och ringa till de inbjudna mys-ungarna. Usch, va trist att göra de fina kompisarna så besvikna. Sorry!! Men vad göra? Det blir en annan dag. I promise.

Vi ringde till världens bästa mor- & farföräldrar, så de kom, grattade och fikade. Tusen tack, för att ni ställer upp. I vått och torrt.

Idag blir ännu en dag i mysbyxor, mycke TV, en del dator, kanske ett UNO, lite hockeyspel.. Bara vara, med andra ord.
Grattis ännu en gång, min lilla stor-kille!

PoK

Tar mig en lott

På Inspireramera har de en utlottning fram till imorgon, söndag 21/2. Naturligtvis tar jag mig en lott och hoppas på tur.

Man får önska sig någonting av dessa fina saker:

Lyxbadlakenen skulle sitta som schmäck i vårt icke-färdiga badrum..

Tack, grannen, för tipset! Hoppas att jag länkade rätt den här gången..

PoK

PoK

Lördagmorgon

Ute är det vinter. Vacker vinter. Kall vinter. Folk klagar över snömängd och kyla. Själv säger jag: Det är vinter.

På vintern är det både snö och kallt. Min icke vetenskapligt bevisade teori är också att ju mer nederbörd i form av snö under vintern, ju mindre nederbörd i form av regn under sommaren. Som sagt, icke vetenskapligt bevisat.

Inne är det varmt. Jag sitter fortfarande med skridskokläder. För det var min tur idag. Min tur att ta sonen på hockeyträning och få åka lite bambi-åkning. Men jag sitter här. Lite, lite feber och lös mage stoppade den blivande 6-åringen idag.

Istället myser de båda små i soffan, bläddrandes mellan Carte och Nickelodeon. Bolibompa är ratad och det känns så himla trist. Mamman saknar Charlie & Lola, Nassim & de andra, program med mindre hysteri och mer lärande. Vad göra?

Idag blir det nog lugna dan. Har börjat morgonen med att se OS på svtplay. Förundrats över att Järbyn överlevde överhuvudtaget, gråtit glädjetårar över Haags silverlycka och lidit med Helena Jonsson. Sen att Norge tar medalj på medalj, svider, töntigt nog, men visst är det lite kul med ”derby”-känslan länderna emellan. Jag menar, vad hade allsvenskan varit utan AIK vs Löven? Vad hade elitserien varit utan AIK vs Luleå? Sen att norrbottningarna aldrig kommer att vara lika ”hatade” som de i södra förorten, kan man nog inte göra så mycket åt. Det är som det är. Liksom.

Imorgon fyller min son 6 år. Herre gud. Jag ber och hoppas att han är frisk. Det skulle nog krävas mer än lite lös mage och feber för att han skulle missa kalaset på det kommersiella stället med lejonet. Kalaset som jag var motståndare emot. För jag tycker att det är rätt roligt att fixa och trixa. Pynta och packa fiskdammspåsar. Men med tanke på de senaste veckornas magsjukor och andra trix-fix-kalas, så njuter jag av att få stiga upp imorgon, tyst, tyst, tända ett ljus på brickan med chokladbollar, sjunga den melodi som hör till, krama och gratta, se glädjen över den sommaranvändningsbara presenten, äta frukost och sen.. Sen bara sätta sig i bilen och flyta med i barnens hysteriska glädje. Njuta av den värme som di små ger varandra. Få fota när de fajtas på planen med näten runt omkring, utan att behöva vare sig blanda mer saft, plocka papper från mitt eget golv eller fylla på bullfatet.

Leo´s Lekland rules. Idag känns det som om de hade kunnat ta 500 kr per barn. Det hade ändå varit värt det..

PoK

Va faaaan!!

Jag vet!! Man ska inte svära, men va gör man efter ännu en natt, eller rättare sagt, tidig morron med kräkningar??

För ca tre veckor sen hade dotra och Klippan en sväng.
För ca två veckor sen hade sonen en sväng.
För ca en vecka sen hade dotra en andra sväng.

Och nu har sonen drattat dit. Igen!! Va faaaan!!!

Om man nu ska se nåt positivt, så får vi i alla fall byta sängkläder..

PoK

Testning pågår

 

  

                 

                  

             

             

                             

Näe, men, en fotokurs på det här, så blir det nog bra. Fortsätter att leka med my own, my new precious, medans mina barn redan är less..

PoK

My own, my new precious..

Nu har jag blivit med systemkamera. Äntligen!! Har säkert blivit lurad.. Men är man inte proffs, så kanske det inte gör nåt.. Eller? Hade tänkt mig en Nikon (hyfsat påverkad av fina tvillingarnas pappa), men nu blev det en sån här:

(Bilden är lånad av LetsGoDigital)

Ni andra som kan detta: Ska jag byta redan imorrn, eller kommer den att funka?

Batteriet är på laddning, så det blir inget kort förrän vid 19.30 ikväll.. Längtar. Massvis.

PoK

Borden & måsten

Solen skriker på mig, därute: KOOOOOOOMMM UUUUUUTTTT

Dammråttorna fnittrar i hörnen och är nöjda över att få vara kvar

Bakingredienserna vill blandas i en bunke och bli till 100 olika kakor

Själv vill jag antingen

– låsa in mig i ett ljudisolerat rum, med morgonpasset i P3 som bakgrundsljud hela tiden och bara scrappa

eller

– lägga mig under täcket och bara sova

bara jag får slippa tänka på kräksjuka, vikten, bakning, kalasfixning, strukturering av arbetsträningstankar & renovering av badrum.

Näe, om man skulle ta den där jvl promenaden. Då blir åtminstone världens bästa morföräldrar glada. Sen att den kanske tillför lite mer energi till en trött surmule, får man väl ta som en bonus, då..

PoK